28 februari 2012

Tankar... Kanske lite för många tankar?

När jag gick i gymnasiet så kommer jag ihåg en dag då en klasskompis, som jag inte stod så jättenära egentligen, sa till mig "Marcus, du tänker väldigt mycket". Det han egentligen menade var att jag väldigt ofta, när jag hade förslag på saker och ting och så, inledde meningarna med "jag tänker att om man gör så här..." tex. Men det han sa har ända sen dess ekat kvar lite i mitt huvud. För trots att jag förstod varför han sa det, och att det egentligen bara var ett kul citat, så tänkte jag ändå att jag förmodligen faktiskt tänker för mycket ibland, och så tänkte jag vidare på det. Och efter ett tag när jag tydligen bara stått där och sett dum ut, utan att svara på hans kommentar så insåg jag att så måste vara fallet. Vart vill jag komma med detta då? Egentligen vet jag inte riktigt, men jag vill minnas att jag hade en tanke med det...?

Ibland tänker jag att jag tappat tron på männskligheten. Idag har varit lite av en sån dag. Jag har sedan länge fattat att det finns folk som gör andra illa, dödar, sårar och sviker, i vår värld. Men när nån som man verkligen stått nära sviker så börjar jag fundera. Om vi inte kan behandla dom som står oss närmast, och som var dag bryr sig om en, hur ska det då gå för männskligheten. Det är dagar som denna som filmen (jag har inte läst boken, men trots att den i mycket är olik filmen så gissar jag att grunddilemmat är det samma) "Liftarens guide till galaxen" har en skrämmande poäng.

För att samanfatta filmen dilemma ytterst snabbt så handlar det om en man som får reda av en utomjording att hela planeten Jorden ska rivas till förmån för en intergalaktiskt motorväg. En av anledningarna till rivningen är även att människan har förstört Jorden och människans syfte genom att sluta älska varandra. Hur det går i slutändan kanske man kan lista ut, men vägen till slutet är väldigt intressant. Jag brukar se den filmen ungefär en gång i månaden, men nu har jag inte sett den sen precis före jul, och känner att så fort det finns tid över så är det den filmen som blir nästa. Jag har egentligen svårt att förstå hur man kan se en film flera gånger, speciellt så ofta men den filmen är speciell. Nästan varje gång jag ser den så upptäcker jag nya sidor av filmen. Jag har även bestämt att nästa bok jag läser, om jag nånsin läser en bok till, som i så fall kommer bli mitt livs 7e lästa bok, ska bli Liftarens guide till galaxen.

Men tack och lov, så finns det fortfarande några få människor som vill väl. Som till och med vill främlingar väl. Jag vet att jag nämnde det i gårdagens inlägg, men jag är fortfarande smått chockad över att det finns sånna människor. Jag önskar att jag var än mer en sådan människa.

Nu ikväll har jag förresten varit och tränat rullstolsinnebandy. Jag skulle vilja tillägga "som vanligt på tisdagar". Men det senaste tisdagarna och torsdagarna har inte varit "som vanligt". För snart fyra veckor sen, på en firmafest med bowling så skadade jag nämligen höger långfinger, som har påverkat mig ända sen dess. Jag var visserligen och försökte träna förra tisdagen, men då var det riktigt jobbigt med fingret. Att skjuta var omöjligt. Idag var det helt annat. Jag kunde köra i princip för fullt, vilket kändes som om jag var helt slut efter att inte tränat på så många veckor. Och skotten... Mina skott idag satt nästan bättre än innan jag skadade fingret. Mest stolt blev jag över ett av de längsta målen jag gjort, från ungefär tre fjärdedelar av plan. Egentligen borde det varit helt galet att jag ens tänkte att det inte skulle vara omöjligt att göra mål i det läget, och jag kände att jag borde egentligen blivit mer förvånad att den gick in, men på nåt sätt inbillade jag mig att det var ett bra läge, speciellt eftersom jag kännt att prickskjutningen stämmt bra innan. Men nog hände det att jag kände av fingret. Fick bl.a. ett skott på handen så det smärtade till en stund, men då tänkte jag bara på vad mina befäl i lumpen brukade säga "Pain is temporary, glory forever"(ungefär: smärta är tillfälligt, ära för evigt). Och glory, det hade jag ju redan lite i och med det lite speciella målet.

Andra tankar som varit ganska frekventa senaste tiden är tankar om framtiden. Jag har en ganska klar bild om var jag är på väg i livet. Men jag känner mig väldigt osäker på hur jag ska hitta dit. Den rakaste vägen kanske inte alltid är den lättaste eller bästa, liksom. Jag var lite inne på det igår också, men jag har som sagt senaste månaden kommit på smått vad jag vill med mitt liv, och vad jag vill tro på och så.

Men tron är ju inte allt. Ibland börjar jag känna mig gammal. Det brukar talas om kvinnors biologiska klocka, men jag tror faktiskt att även jag har en sådan. Drömmen om en familj och nya vänner har blivit allt större på senare tid. Och jag vet inte var jag ska ta vägen ibland. Går det inte bara att trycka på nån knapp, så att man kommer dit, till den där tryggheten, och underbara känslan? Var hittar man kärlek, vänskap och omtanke? Och alla dessa dejting-sidor som finns på nätet. Är det verkligen så man hittar kärleken? Ska man betala för att få kärlek? Jag kanske låter som en piratpartist nu, men jag tycker att alla dejtingsidor borde på nåt vis vara gratis "love want to be free". De flesta i min ålder som har träffat nån har gjort det antingen på nätet eller på krogen. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska på krogen och göra, och har svårt att tänka mig att det är där som jag skulle hitta kvinnan i mitt liv. Ibland önskar jag att allt bara var som på film. Att det bara händer liksom. Att Julia Roberts plötsligt stiger in i min lilla bokhandel, eller att jag plötsligt möter Kate Winslet längst fram i fören på en båt till det förlovade landet, om ni förstår vad jag menar. Den där kärleken som plötsligt och oväntat dyker upp mitt i vardagens jäkt, och allt bara känns så bra med en gång. Finns det ens nåt sånt, ska jag fortsätta drömma om det, eller ska jag lita på nån dejtingsida som räknar ut att det finns 27 personer i västa götaland som passar mig till mer än 95%, som om man kunde räkna ut kärlek. Eller kan man det? Finns det vetenskap om det...?

Ikväll känner jag att jag har oerhört många tankar som vill ut. Det ovan är bara ett axplock av vad jag tänker och tycker just nu, men det är nog dom största och mest frekventa tankarna just nu, och det är ju faktiskt en dag imorgon också, som det så klychigt heter. Och jag är behov av sömn just nu, så jag måste nog ändå avsluta skrivandet här för idag och önska er alla en god natt, eller god morgon om ni läser detta på dagen. Eller så väljer ni bara nåt av följande alternativ, utefter var i livet ni befinner er (det är faktiskt ok att välja fler alternativ också):

God...
1: natt
2: morgon
3: förmiddag
4: dag
5: middag
6: eftermiddag
7: kväll
8: afton
9: fortsättning
10: fiskelycka
11: jul
12: be with you.

Inga kommentarer: