Ni som mot förmodan hållt koll på denna bloggen vet att jag på senare tid mest bloggat när jag har haft starka känslor. Oftast då negativa känslor. Gårdagens melodifestivaldiktsflumm var väl nåt man kan kategorisera in bland de negativa starka känslorna, även om det kanske inte var så jätteuppenbart.
Men redan under eftermiddagen vändes synen på det inträffade drastiskt och det kom stöd från ett oerhört oväntat håll. Och det glädjer mig enormt (saknar lämpligt superlativ). Dagens inlägg kan alltså definitivt inte kategoriseras ihop med inläggen med negativa känslor.
Som så ofta med starka känslor så handlar det som var så negativt igår även denna gången om kärlek. Jag har inte varit så flitig på att uppdatera bloggen, men tidigare i år träffade jag vad jag snart trodde var kvinnan i mitt liv. Det kändes som om det var som i en film. Men till slut fick jag reda på att det inte var som film fullt ut. I filmer är allt ofta sådär perfekt. I det här fallet hade hon en hemlighet. EN hemlighet, kanske nu tänker inte är låter så farligt, men av respekt kan jag självklart inte gå in på helheten, men det var illa nog. Har nog aldrig kännt mig så sviken. Men samtidigt känner jag att jag är glad att det kom fram så tidigt, så jag sörjer inte det.
Men nog om det. Eller? På väg hem från den måndagstraditionella pubquizen på bishops hade jag massa inspiration om saker att skriva om, men nu minns jag inte vad jag tänkte på att jag skulle skriva, så känns som om resten av inlägget kommer bli massa flum.
Men jo. På senare til har jag tänkt mycket livet. Både i stort och smått. Bland annat har jag väl på sätt och vis litegrann hittat tillbaks till nåt liknande den tron jag haft under mina yngre år. Jag säger inte att jag är överaktivt kristen som jag kanske en gång var, men jag är inte som jag sagt senaste åren "en gång kristen med många kristna värderingar kvar", längre. Känner mig rätt nöjd med det får jag säga, även om det kan bli än bättre, så klart.
I lördags (som nybliven singel och allt) gick jag på teateruppsättningen av Bibeln. När jag köpte biljetterna var det ju så klart tänkt att jag skulle gå på den med min flickvän, men nu föll det ju sig så att det inte var att tänka på längre. Efter ett utrop på sociala medier så fick jag till slut en ersättare; en ganska avlägsen väns lillebror. Det var helt klart trevligt. Osvenskt, men trevligt. Jag har iofs träffat honom tidigare, men aldrig umgåtts så på tu man hand. Alltid spännande med "nya" möten. Vad gäller teateruppsättningen så kan jag väl säga att den inte riktigt levde upp till förväntningarna. 4 timmar och 40 min lång var den. Visserligen inklusive två pauser. I alla recensioner stog det att man inte skulle avskräckas av det, för att tiden märkte man aldrig av. Men nog gjorde man det. Två akter hade varit lagom. Lite mindre monologer så skulle helheten vara bättre. Dock var den ändå väldigt välspelad och väldigt duktiga skådespelare, men som helhet var det ändå en besvikelse.
Mer tankar om livet. Jag har på senare tid upptäckt vad vi (läs jag) blir mer och mer beroende av sociala medier, i synnerhet då Facebook. Och det skrämmer mig, att man alltid måste vara uppkopplad, och alltid veta allt om alla. Även folk man inte träffat på år och dar. Eller ens träffat alls. Jag tänkte först då att jag skulle ta bort alla "vänner" som jag inte frekvent umgås med och eller håller nära mitt hjärta. Ganska snabbt insåg jag att min s.k. vänlista i så fall skulle bli väldigt kort, och det var lite på den vägen jag även insåg att det är mycket viktigare att umgås och bry sig om dom man verkligen håller av i verkliga livet. Ja, Facebook är en del av verkliga livet, och jag förstår att det är ett bra komplement när avståndet kan vara ett bekymmer. Men det ska inte vara främsta sociala umgänget, och varför ska man ständigt vara uppkopplad och kontaktbar? Jag låter kanske gammal, men i många fall tror jag det var bättre förr när man inte kunde bli nådd var och när som helst.
På grund av det så bestämde jag mig igår helt apropå ingenting att ha en mobilfri dag igår. Bortsett från att jag använde den för att beställa pizza så använde jag den inte en enda gång under hela dagen. Än en gång kände jag mig nöjd. För att toppa detta så bestämde jag mig för att idag vara helt utan Facebook. Jag fuskade redan under dygnets första minut med att skicka två grattis-inlägg till s.k. vänner som tyvärr blivit lite för avlägsna för min egen trivsel. Men i övrigt har det varit noll Facebook. För en tid sen var jag så beroende av Facebook att jag aldrig skulle kunna tänka mig ett helt dygn utan det. Men nu känner jag att jag mår inte illa, får inte panikutbrot, humörsvängningar eller sucidala tankar (ursäkta svengelskan). Därför har jag bestämt att fortsätta i samma linje. Ingen facebook imorgon heller alltså.
En vän har skapat listan "101 saker att göra under 1001 dagar" och jag har länge funderat på efterapa det, och skriva en egen sådan lista. En månad utan facebook skulle kunna vara en punkt känner jag. Men den listan får bli ett senare skede, och i så fall kommer det förmodligen nämnas här. Att blogga frekventare skulle på nåt vis kunna vara en annan punkt...
Helt plötslig dök det upp många tankar att skriva om, men nu får vara nog för ikväll, så håll till godo med det, så hoppas jag återkomma snart igen (ja, jag vet att jag skrivit det varje gång innan ett långt uppehåll, men nån gång kanske jag bryter den trenden...)
God natt och ta väl hand om er och era nära. Och som jag lärde mig igår, kanske inte nödvändigtvid bara era nära. Man kan göra underverk genom några korta ord till en mer eller mindre främling. Så jag rekomenderar alla att göra nåt så osvenskt som att upprätta kontakt med nån du inte känner. Det kan vara att ge ett leende mot nån på stan, kommentera en tweet från nån du aldrig kommenterar eller en kort men inte nödvändigtvis flirtig komplimang till nån du träffar. Du anar kanske inte vad det kan betyda, och i många fall kanske du inte ens vet i efterhand vad det har betytt för personen, men jag vet vad det kan betyda för en person i behov av ens en liten omtänksam gärning. Så visa vad ni bryr er om! God natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar