Jag älskar dig Aranda!
Du är mitt allt!
Du är det bästa som finns.
Jag vill tillbringa resten av mitt liv med dig!
Mapenier och Aranda forever!
Bäverbloggen
11 februari 2014
30 september 2012
Uppdatering av 101-listan
Har inte bloggat vidare mycket nu igen. Tänkte dock bara uppdatera lite snabbt saker som har hänt på "101 saker att göra på 1001 saker"-listan sen sist.
Punkt nr 3: "Dansa bugg med någon". På talangjakten i Skövde idag var det prova-på-dag för olika handikappidrotter. Jag blev inslängd lite snabbt i rullstolsdansen. Det var bugg. Kanske inte vad jag tänkte på när jag skrev den punkten men jag är lat och hävdar att den är avklarad! Och jag bestämmer, sådeså!
Punkt nr 4: "Åka taxi". Denna punkten begriper jag inte ens varför jag har med. Det måste varit en utfyllnads-punkt. Jag har åkt taxi två gånger sen listan skapades, bägge gångerna på firmafest. Ena gången var det tom en limo med karaeoke. Videobevis finns, men är strikt hemligstämplat åtminstone tills min chefs 50-årsdag typ.
(nr 5 "gå en golfrunda under 30 puttar": Bara som parantes har jag iaf kommit ner en runda på 31 puttar. Magiskt!)
Punkt nr 8: "Träffa en person från twitter som jag inte träffat innan". Även den så sent som idag. Ikväll till och med. Ett spontant allmänt utrop om social stimulans slutade med bio tillsamamns med en twittrare. Check på det! Trevligt var det, och jag hoppas träffa både fler och mer gånger.
(Punkt 11: "Skänka minst 1000 kr till välgörenhet". Jag skänkte 13 kr till en insamling. Bara 987 kr kvar.)
Punkt 18: "Hjälpa Erik med en punkt på hans lista". Jag och han vann tillsammans i lag i en omgång i Trivial Pursuit, vilket stod med på hans lista. Check!
Punkt 33: "Besöka en svensk stad jag aldrig varit i.". Tidigare i sommar var jag i Värnamo. Apladalen närmare bestämt. Och jag är ganska säker på att jag aldrig har varit i Värnamo, tror inte ens jag åkt igenom Värnamo innan. Men det är upp till mina föräldrar att rätta mig om jag har fel där.
Punkt 34: "Åka Alliansloppet på under 90 min (medelstora, eller stora på 3 h)". 1h 17 minuter vill jag minnas att resultatet blev i år. Personbäsrta och check på det.
Punkt 41: "Besöka fem svenska landskap (0/5)" Åter igen en såndär löjligt enkel punkt. Jag har besökt dalsland, värmland, östergötland, halland, småland, bohuslän och skåne. Check med råge utan att ens behöva tänka tillbaka.
Punkt 56: "Åka färja 3 gånger (ej samma dag) (0/3)". En gång avklarad på midsommar. Malö-Flatö-färjan.
Punkt 61: "Handla på nätet 3 gånger (0/3)". Två gånger avklarat: Teefury-tshirts vid två tilfällen.
Punkt 74: "Besöka två huvudstäder (0/2)". Var i Oslo tidigare i våras. I sommar var jag i Köpenhamn. Oväntat enkelt avklarad punkt.
Punkt 77: "Spela 5 golfbanor jag aldrig spelat tidigare (0/5)" 3 avklarade: Falköping, Bredared och Borås.
Punkt 80: "Gå i kyrkan 5 gånger" 2 gånger avklarade. Inga kommentarer!
Jaja. Det var iaf vad som skett sen listan uppdaterades senast. Kanske inte så utförligt beskrivande, men det stuntar jag i... :P
Punkt nr 3: "Dansa bugg med någon". På talangjakten i Skövde idag var det prova-på-dag för olika handikappidrotter. Jag blev inslängd lite snabbt i rullstolsdansen. Det var bugg. Kanske inte vad jag tänkte på när jag skrev den punkten men jag är lat och hävdar att den är avklarad! Och jag bestämmer, sådeså!
Punkt nr 4: "Åka taxi". Denna punkten begriper jag inte ens varför jag har med. Det måste varit en utfyllnads-punkt. Jag har åkt taxi två gånger sen listan skapades, bägge gångerna på firmafest. Ena gången var det tom en limo med karaeoke. Videobevis finns, men är strikt hemligstämplat åtminstone tills min chefs 50-årsdag typ.
(nr 5 "gå en golfrunda under 30 puttar": Bara som parantes har jag iaf kommit ner en runda på 31 puttar. Magiskt!)
Punkt nr 8: "Träffa en person från twitter som jag inte träffat innan". Även den så sent som idag. Ikväll till och med. Ett spontant allmänt utrop om social stimulans slutade med bio tillsamamns med en twittrare. Check på det! Trevligt var det, och jag hoppas träffa både fler och mer gånger.
(Punkt 11: "Skänka minst 1000 kr till välgörenhet". Jag skänkte 13 kr till en insamling. Bara 987 kr kvar.)
Punkt 18: "Hjälpa Erik med en punkt på hans lista". Jag och han vann tillsammans i lag i en omgång i Trivial Pursuit, vilket stod med på hans lista. Check!
Punkt 33: "Besöka en svensk stad jag aldrig varit i.". Tidigare i sommar var jag i Värnamo. Apladalen närmare bestämt. Och jag är ganska säker på att jag aldrig har varit i Värnamo, tror inte ens jag åkt igenom Värnamo innan. Men det är upp till mina föräldrar att rätta mig om jag har fel där.
Punkt 34: "Åka Alliansloppet på under 90 min (medelstora, eller stora på 3 h)". 1h 17 minuter vill jag minnas att resultatet blev i år. Personbäsrta och check på det.
Punkt 41: "Besöka fem svenska landskap (0/5)" Åter igen en såndär löjligt enkel punkt. Jag har besökt dalsland, värmland, östergötland, halland, småland, bohuslän och skåne. Check med råge utan att ens behöva tänka tillbaka.
Punkt 56: "Åka färja 3 gånger (ej samma dag) (0/3)". En gång avklarad på midsommar. Malö-Flatö-färjan.
Punkt 61: "Handla på nätet 3 gånger (0/3)". Två gånger avklarat: Teefury-tshirts vid två tilfällen.
Punkt 74: "Besöka två huvudstäder (0/2)". Var i Oslo tidigare i våras. I sommar var jag i Köpenhamn. Oväntat enkelt avklarad punkt.
Punkt 77: "Spela 5 golfbanor jag aldrig spelat tidigare (0/5)" 3 avklarade: Falköping, Bredared och Borås.
Punkt 80: "Gå i kyrkan 5 gånger" 2 gånger avklarade. Inga kommentarer!
Jaja. Det var iaf vad som skett sen listan uppdaterades senast. Kanske inte så utförligt beskrivande, men det stuntar jag i... :P
4 maj 2012
Jag trodde jag visste vad gråta var...
Det näst senaste inlägget avslutade jag ju med "eventuell fortsättning följer". Det var då inte tänkt såhär, men går nog ändå att se det här som en fortsättning...
Jag trodde jag visste var saknad var. Jag trodde jag visste vad gråta var. Men idag har jag insett hur fel jag har haft. Känns som om jag verkligen upptäckt vad sorg och saknad är. Och då inte som den gången man för första gången "saknade" sin snuttefilt.
Idag var det alltså begravning av mormor. Och en underbart vacker sådan. Tack alla iblandade som gjorde det till en så fin stund.
Äsch, mer än så orkar jag inte skriva. God natt!
Jag trodde jag visste var saknad var. Jag trodde jag visste vad gråta var. Men idag har jag insett hur fel jag har haft. Känns som om jag verkligen upptäckt vad sorg och saknad är. Och då inte som den gången man för första gången "saknade" sin snuttefilt.
Idag var det alltså begravning av mormor. Och en underbart vacker sådan. Tack alla iblandade som gjorde det till en så fin stund.
Äsch, mer än så orkar jag inte skriva. God natt!
21 april 2012
"Pojke lilla" - miljöbov i miljöstaden Trollhättan
Idag tänkte jag vara miljövän, invånare i "Miljöstaden Trollhättan" som jag är. Hur gick det då? Inget vidare må jag säga. Jag undrar verklligen vad som krävs för att få kalla sig miljöstad. Det kan knappast vara mycket.
Det hela började med att jag skulle gå iväg med pappersinsamlingen till återvinningsstationen. Trots att jag har närmare till den än till min bil så har jag inte varit där sen jag flyttade hit i augusti förra sommaren. Såhär i efterhand anar jag varför.
När jag kommer dit så står det klart och tydligt att kuvert INTE ska kastas varken bland "tidningar och trycksaker" eller "pappersförpackningar". I min värld är det en förpackning, gjord av papper, alltså en pappersförpackning! Eller? Kunde dom då inte skriva vart man ska sortera kuvert istället då?! Nä, varför göra det lätt att vara miljövän. Känns som det är mycket lättare att göra som jag ofta gör; att slänga ALLT i röd påse i soporna. (i Trollhättan med omnejd så är rödpåse i hushållssoporna brännbart, och grön komposterbart). Jag menar, ALLT brinner, det handlar bara om vid vilken temperatur. Dom borde snarare skriva tec. "brännbart vid 1000 grader Celsius", eller hur varmt det nu är i förbränningsanläggningen. Dessutom så öppnas ju tydligen alla soppåsar och maskiner sorterar ut det som är sorterat fel i röd respektive grön påse. Varför ska jag då sortera, när maskinerna ändå rättar?!
Vad i kuvert är det som gör att det inte är papper? Är det den lilla uns av lim som förstör det. Ska jag då klippa bort det och sortera limmet och kuverten för sig? "Tidningar och trycksaker står det, ett vanligt papper som det inte är nåt tryck på då? Inte konstigt att jag aldrig går till återvinningsstationen när dom gör det så krångligt.
Men höjden av allt var ändå när jag skulle åka till återvinningscentralen efteråt. Jag skulle slänga gamla köksfläkten, en sopsäck, 2 m kabel och två rullstolsdäck. Av bekvämlighetsskäl (Kom ihåg; att vara miljövän är ALDRIG bekvämt) tog jag min stora bil, trots att det mycket väl fått plats i min golf, eller med lite trixande hade jag nästan klarat av att köra det på en cykel. (jag har ju med lätthet köpt julgran med cykel så jag kan det där med lasta cykel). Men nu till sak igen. När jag kom dit, med min stora fina bil så krävde dom att jag skulle betala avgift för att jag hade stor bil. Jag förklarade att jag bara ytterst lite skräp som tveklöst skulle få plats i en Ford Ka t.o.m. och att jag inte borde straffas bara för att jag har stor bil. Det gick han inte med på, men när jag frågade om jag kunde parkera utanför och GÅ in med soporna, eller om jag var tvungen att åka och byta bil, eftersom jag ändå inte hade kontanter och isf var tvungen att åka och ta ut pengar ändå, så blev jag insläppt. Jag ångrar nästan att jag inte backade ut och parkerade utanför, och demonstrativt gick förbi inpasseringen med mitt skräp, för att bevisa vad patetiskt och tanklöst det var att kräva avgift.
Och så när jag då kom till första anhalten. "Elektronik och vitvaror". Köksfläkten var inga problem, men den här 2-meterskabeln höll på att starta 3e världskriget på återvinningscentralen. Borde inte acceptera att bli så förnedrad av någon som finns där "för att hjälpa till med sopsorteringen". Jag slängde kabeln i den containern där det stod en skylt "kablar UTAN kontakter". Bredvid den stod en med skyten "kablar MED kontakter". Då blev det plötsligt ramaskri! Han som var på elektronikavdelningen joggade fram till mig och utbrast "du får väl titta i och se att det bara är kablar med kontakter däri, pojke lilla". Jag blev helt stum... "POJKE LILLA"!? TA EN PALLYFT OCH BYT PLATS PÅ DOM DÅ, GUBBE FETA!!! Så jag tänkte, jag kan byta plats på alla skyltar på hela återvinningscentralen. Jag menar, man ska ju ändå inte gå efter dom, utan man ska ju tydligen kolla vad som är i containrarna och själv begripa vad som ska sorteras där...
Men inte var det slut där. När jag kom till att slänga sopsäcken som jag anser att jag hade sorterat efter "brännbart avfall" så skulle dom prompt gå igenom hela sopsäcken. Detta är nåt som händer i princip varenda gång jag är där. Har pratat om det med min far, som trots att han varit där betydligt oftare aldrig har varit med om det. Och nog hittade dom en wellpapp-bit på 10x20 cm som såklart inte skulle vara bland brännbart (nä, alla vet ju att wellpapp inte brinner?). "Det här kan du allt sortera bättre". Åtminstone inget "pojke lilla" där...
Så om man ska vara miljövän i miljöstaden Trollhättan så ska man förbereda sig på att bli både förnedrad och idiotförklarad för att man inte sorterat 138% helt rätt. Och då har jag inte ens nämnt att jag måste köra över sju miljoner farthinder som ökar CO2-utsläppen när man tvingas sakta in och accelerera mellan guppen, och att jag vid två ställen fick stå på tomgång bakom en buss bara för att det är omöjligt att köra om när bussarna tar på passagerare. Den som kallar Trollhättan för miljöstad borde skämmas! Nästa gång jag kommer till återvinningscentralen vill jag ha en kram, och "hej och välkommen till återvinningscentralen, och tack för att du gör ditt bästa för att bidra till en bättre miljö", istället för "använd ögonen, pojke lilla". Men nästa gång lär nog dröja. Dröjer tills jag känner för att bli förnedrad igen. Jag känner mig stolt över att stå emot, och kämpa som den miljöbov jag är. Se det som en demonstration. Så länge dom inte bättrar sig i attityden så kommer jag för evigt vara en miljöbov.
Det hela började med att jag skulle gå iväg med pappersinsamlingen till återvinningsstationen. Trots att jag har närmare till den än till min bil så har jag inte varit där sen jag flyttade hit i augusti förra sommaren. Såhär i efterhand anar jag varför.
När jag kommer dit så står det klart och tydligt att kuvert INTE ska kastas varken bland "tidningar och trycksaker" eller "pappersförpackningar". I min värld är det en förpackning, gjord av papper, alltså en pappersförpackning! Eller? Kunde dom då inte skriva vart man ska sortera kuvert istället då?! Nä, varför göra det lätt att vara miljövän. Känns som det är mycket lättare att göra som jag ofta gör; att slänga ALLT i röd påse i soporna. (i Trollhättan med omnejd så är rödpåse i hushållssoporna brännbart, och grön komposterbart). Jag menar, ALLT brinner, det handlar bara om vid vilken temperatur. Dom borde snarare skriva tec. "brännbart vid 1000 grader Celsius", eller hur varmt det nu är i förbränningsanläggningen. Dessutom så öppnas ju tydligen alla soppåsar och maskiner sorterar ut det som är sorterat fel i röd respektive grön påse. Varför ska jag då sortera, när maskinerna ändå rättar?!
Vad i kuvert är det som gör att det inte är papper? Är det den lilla uns av lim som förstör det. Ska jag då klippa bort det och sortera limmet och kuverten för sig? "Tidningar och trycksaker står det, ett vanligt papper som det inte är nåt tryck på då? Inte konstigt att jag aldrig går till återvinningsstationen när dom gör det så krångligt.
Men höjden av allt var ändå när jag skulle åka till återvinningscentralen efteråt. Jag skulle slänga gamla köksfläkten, en sopsäck, 2 m kabel och två rullstolsdäck. Av bekvämlighetsskäl (Kom ihåg; att vara miljövän är ALDRIG bekvämt) tog jag min stora bil, trots att det mycket väl fått plats i min golf, eller med lite trixande hade jag nästan klarat av att köra det på en cykel. (jag har ju med lätthet köpt julgran med cykel så jag kan det där med lasta cykel). Men nu till sak igen. När jag kom dit, med min stora fina bil så krävde dom att jag skulle betala avgift för att jag hade stor bil. Jag förklarade att jag bara ytterst lite skräp som tveklöst skulle få plats i en Ford Ka t.o.m. och att jag inte borde straffas bara för att jag har stor bil. Det gick han inte med på, men när jag frågade om jag kunde parkera utanför och GÅ in med soporna, eller om jag var tvungen att åka och byta bil, eftersom jag ändå inte hade kontanter och isf var tvungen att åka och ta ut pengar ändå, så blev jag insläppt. Jag ångrar nästan att jag inte backade ut och parkerade utanför, och demonstrativt gick förbi inpasseringen med mitt skräp, för att bevisa vad patetiskt och tanklöst det var att kräva avgift.
Och så när jag då kom till första anhalten. "Elektronik och vitvaror". Köksfläkten var inga problem, men den här 2-meterskabeln höll på att starta 3e världskriget på återvinningscentralen. Borde inte acceptera att bli så förnedrad av någon som finns där "för att hjälpa till med sopsorteringen". Jag slängde kabeln i den containern där det stod en skylt "kablar UTAN kontakter". Bredvid den stod en med skyten "kablar MED kontakter". Då blev det plötsligt ramaskri! Han som var på elektronikavdelningen joggade fram till mig och utbrast "du får väl titta i och se att det bara är kablar med kontakter däri, pojke lilla". Jag blev helt stum... "POJKE LILLA"!? TA EN PALLYFT OCH BYT PLATS PÅ DOM DÅ, GUBBE FETA!!! Så jag tänkte, jag kan byta plats på alla skyltar på hela återvinningscentralen. Jag menar, man ska ju ändå inte gå efter dom, utan man ska ju tydligen kolla vad som är i containrarna och själv begripa vad som ska sorteras där...
Men inte var det slut där. När jag kom till att slänga sopsäcken som jag anser att jag hade sorterat efter "brännbart avfall" så skulle dom prompt gå igenom hela sopsäcken. Detta är nåt som händer i princip varenda gång jag är där. Har pratat om det med min far, som trots att han varit där betydligt oftare aldrig har varit med om det. Och nog hittade dom en wellpapp-bit på 10x20 cm som såklart inte skulle vara bland brännbart (nä, alla vet ju att wellpapp inte brinner?). "Det här kan du allt sortera bättre". Åtminstone inget "pojke lilla" där...
Så om man ska vara miljövän i miljöstaden Trollhättan så ska man förbereda sig på att bli både förnedrad och idiotförklarad för att man inte sorterat 138% helt rätt. Och då har jag inte ens nämnt att jag måste köra över sju miljoner farthinder som ökar CO2-utsläppen när man tvingas sakta in och accelerera mellan guppen, och att jag vid två ställen fick stå på tomgång bakom en buss bara för att det är omöjligt att köra om när bussarna tar på passagerare. Den som kallar Trollhättan för miljöstad borde skämmas! Nästa gång jag kommer till återvinningscentralen vill jag ha en kram, och "hej och välkommen till återvinningscentralen, och tack för att du gör ditt bästa för att bidra till en bättre miljö", istället för "använd ögonen, pojke lilla". Men nästa gång lär nog dröja. Dröjer tills jag känner för att bli förnedrad igen. Jag känner mig stolt över att stå emot, och kämpa som den miljöbov jag är. Se det som en demonstration. Så länge dom inte bättrar sig i attityden så kommer jag för evigt vara en miljöbov.
Etiketter:
förnedring,
miljö,
miljöbov,
trollhättan
9 april 2012
Livet och det där andra..
...och då kanske främst det där andra.
Jag trodde jag var världsmästare i saknad. Men nu inser jag vad fel jag har haft. Jag har aldrig upplevt riktig saknad. Att vara ifrån sin flickvän i 3 veckor är ingenting, när man vet att hon finns där. Men när man saknar nån som plötsligt inte längre finns, som har varit en stor del av främst min uppväxt. Då blir allt bara tomt, och all saknad man nånsin kännt bleknar.
Men för att göra en kort historia lång, så backar vi tillbaka lite, och börjar nån helt annanstans. Närmare bestämt den där listan jag skrev om i förra blogginlägget; "Day zero project". Jag fick lite kritik för att vissa punkter var "löjligt lätta", och det kan jag ju hålla med om, men det var inte vidare lätt att få ihop 101 punkter, och nånstans framåt slutet av skrivandet så bara jag skrev, utan tanke på var ribban skulle sitta. Senare i efterhand började jag tänka att jag skulle göra om dom där löjligt lätta punkterna, och komma på nåt svårare, men efter igår känner jag att en av de löjligt lätta punkterna redan nu förmodligen kommer bli en av de viktigaste punkterna på hela listan, och bland det bästa jag gjort. Nånsin.
I förrgår, dagen efter att jag skrivit listan så vaknade jag, och med snön som låg kvar efter aprilvädret kvällen innan, så insåg jag att det var en utomordentlig bra dag för att rivstarta listan. Två av punkterna kräver ju snö, nämligen.
Punkt 86: "Göra upp en eld i naturen när det ligger snö på marken". Så jag begav mig till Halleberg och Hallsjön där jag gjorde upp eld, grillade och njöt av korv och chokladbanan, sittandes i snön. Jag överväger dock att diskvalificera mig på den punkten, för frågan är om det var så mycket snö på marken. Det var ju snö, men ändå inte riktigt så jag hade tänkt mig. Och hur är detta nu det viktigaste jag gjort i mitt lvi, undrar du kanske nu? Nej, nej, nej, den punkten har jag inte kommit till än, lugna ner dig. Det kommer... så småningom.
Min tradition på påskafton säger att jag ska gå premiärrundan runt Hallsjön. Men så blev det inte riktigt. Dels har jag redan gått den rundan ett par gånger, premiären var redan på trettondagsafton. Dels gick jag inte runt hela, mest pga snön (som jag precis skrev inte var så mycket?). Den lite klippigare delen av stigen runt sjön kändes inte helt bra att prommenera på själv, även med tanke på att det inte finns mobiltäckning där... Men jag gick nästan runt halva, och sen tillbaka, så det får väl godkännas ändå...
Men så.... I bilen på väg hem ringer min mor och berättar att mormor än fortfarande ligger på sjukhuset på grund av hjärtat, men att det nu var bättre än tidigigare i veckan iaf. Inte så mycket mer tänkte jag på det då. Kände mig mest glad över att det såg bättre ut, och åkte hem och duschade och satte mig och betraktade min lista, för att bocka av punkten att göra eld i snö.
Dagen låg ju framför, och jag hade inget planerat. I år blev en påsk helt utan påskmat och påskgodis, på gott och ont. Mest gott tror jag faktiskt. Ägg och påskgodis i all ära, men varför liksom. Ägg kan jag äta när jag vill, bara jag har lite tur att lyckas med äggkokningen, vill säga... Så jag tänkte; "Vad ska man hitta på idag då?". Och när man då sitter med listan framför sig, så är det ju bara att bläddra igenom tills man hittar en som passar för dagen. Så jag tänkte att jag skulle fortsätta rivstarten av listan och ändå göra en av dom där "löjligt lätta" punkterna som jag funderat på att ändra. Den tveklöst lättaste punkten då framstog som om det var Punkt 45: "Köpa blommor till någon". Det ska dock tilläggas att när jag skrev punkten så var det med tanke att det inte "någon" inte skulle vara flickvän, tilltänkt flickvän eller dyligt.
Så, vem kan tänkas bli glad av en oväntad påskblomma och besök av mig sådär på påskafton? Tankarna gick direkt till mormor, förmodligen med tanke på senaste telefonsamtalet. Sagt och gjort, iväg till blomsteraffären och köpa första bästa blomma. Jag är mycket för det-är-tanken-som-räknas-blommor. Eller ja, för mig är de flesta blommor sånna. Speciellt när det är jag själv som köper dom. En såndär blomma som jag själv kanske inte är jättesnygg att ha i mitt eget fönster, men som andra kanske uppskattar, och hur som helst så är det i alla fall tanken som räknas. Och i det här fallet så kan det inte bli tydligare än så tycker jag.
När jag kom till sjukhuset och mormors rum så slogs jag först av att hon var så pigg så att hon satt uppe, inte ens satt i sängen, utan satt vid fönstet. Jämnfört med förra veckan när jag träffade henne och hon inte gjorde annat än ligga kvar i sängen och såg väldigt svag ut. Jag överlämnade blomman och en flaska Loka, som jag vet att hon föredrog att dricka på sjukhuset. Vi pratade om allt och alla, rebelliskt nog struntade vi att besökstiden tog slut men till slut så kom vi till en såndär punkt när det kändes som allt som skulle sägas, var sagt och vi bara satt och tittade på varann för en stund. Hon tackade för att jag "unnat henne min dyrbara tid", men jag kände att jag skulle kunna sitta där i evigheter. Vad betyder tiden, i jämnförelse med att få umgås med nån som verkligen betytt mycket i livet.
Jag gick så småningom därifrån, med sann gjädje i själen. Det var så härligt att se att hon verkligen uppskattade att jag kom, och jag inbillar mig att hon förstod att jag inte kom bara för att det är sånt man ska göra när ens mormor ligger på sjukhus om man har tillfälle att titta in och visa att man kanske bryr sig. Och jag kände att jag hade dövat mitt dåliga samvetet för att jag inte besökt henne så mycket senaste halvåret, som jag känner att jag borde ha gjort. Men det besöket kändes som om det var nåt speciellt. Men jag anade verkligen inte vad som skulle komma...
Men så igår kväll, lite drygt ett dygn senare kom chocken. När jag stod i kassan på Hemköp av alla ställen. VM i telefonsamtal i fel tillfälle liksom. Det var pappa som ringde, och jag hörde direkt att han inte ringde för att undra hur det går med spisfläkten, eller för att han ångrat sig och var sugen på golf idag ändå...
Jag vet inte alls vad jag sa, vad jag gjorde eller vad som hände. Nu idag har jag iaf konstaterat att jag fick med mig maten jag handlade, bankkortet är i plånboken och verkar vara rätt betalat av att döma av kontoutdraget. Jag hatar normalt folk som pratar i telefon i kassan, och kassörskan tyckte förmodligen jag var värre än de flesta som gör det, för jag har inget minne av vad jag gjorde under tiden det korta telefonsamtalet varade. Jag bara fann mig själv liggandes i min säng och kände allmän tomhet. Min mormor fanns inte längre. Så var det. Hur jag än försökte så kunde jag inte begripa, hon ska inte försvinna! Hon ska bara finnas där, som hon har gjort hela mitt liv!
En liten stund senare så kom Erik. Vi pratade om allt och alla, men bara lagom mycket om mormor. Och det var nog bra. Ett gäng timmar senare så åkte han hem och jag insåg då att jag kände ett uns av vad jag inbillar mig att mormor kände efter mitt besök. Han är en såndär person, som inte kom för att man ska komma när ens vän behöver, utan för att man kommer för att man bryr sig. Och han vet mycket väl när han ska komma, och hur han ska få mig på andra tankar. Tack Erik!
Men ja, idag är en ny dag. Och klychigt värre första dagen på resten av mitt liv. Ett liv utan en mormor här på jorden. Men hon kommer för alltid ha en plats i mitt hjärta.
Och den där punkten: 45! Den kommer jag känna betyder massor. Slumpen? Nej, ALLT händer av en anledning. Det var meningen att jag skulle köpa en blomma, och att det var mormor som skulle ha den. Det tror jag iaf.
Eventuell fortsättning följer...
Ta väl hand om er alla! Och köp en blomma till "någon"!
Jag trodde jag var världsmästare i saknad. Men nu inser jag vad fel jag har haft. Jag har aldrig upplevt riktig saknad. Att vara ifrån sin flickvän i 3 veckor är ingenting, när man vet att hon finns där. Men när man saknar nån som plötsligt inte längre finns, som har varit en stor del av främst min uppväxt. Då blir allt bara tomt, och all saknad man nånsin kännt bleknar.
Men för att göra en kort historia lång, så backar vi tillbaka lite, och börjar nån helt annanstans. Närmare bestämt den där listan jag skrev om i förra blogginlägget; "Day zero project". Jag fick lite kritik för att vissa punkter var "löjligt lätta", och det kan jag ju hålla med om, men det var inte vidare lätt att få ihop 101 punkter, och nånstans framåt slutet av skrivandet så bara jag skrev, utan tanke på var ribban skulle sitta. Senare i efterhand började jag tänka att jag skulle göra om dom där löjligt lätta punkterna, och komma på nåt svårare, men efter igår känner jag att en av de löjligt lätta punkterna redan nu förmodligen kommer bli en av de viktigaste punkterna på hela listan, och bland det bästa jag gjort. Nånsin.
I förrgår, dagen efter att jag skrivit listan så vaknade jag, och med snön som låg kvar efter aprilvädret kvällen innan, så insåg jag att det var en utomordentlig bra dag för att rivstarta listan. Två av punkterna kräver ju snö, nämligen.
Punkt 86: "Göra upp en eld i naturen när det ligger snö på marken". Så jag begav mig till Halleberg och Hallsjön där jag gjorde upp eld, grillade och njöt av korv och chokladbanan, sittandes i snön. Jag överväger dock att diskvalificera mig på den punkten, för frågan är om det var så mycket snö på marken. Det var ju snö, men ändå inte riktigt så jag hade tänkt mig. Och hur är detta nu det viktigaste jag gjort i mitt lvi, undrar du kanske nu? Nej, nej, nej, den punkten har jag inte kommit till än, lugna ner dig. Det kommer... så småningom.
Min tradition på påskafton säger att jag ska gå premiärrundan runt Hallsjön. Men så blev det inte riktigt. Dels har jag redan gått den rundan ett par gånger, premiären var redan på trettondagsafton. Dels gick jag inte runt hela, mest pga snön (som jag precis skrev inte var så mycket?). Den lite klippigare delen av stigen runt sjön kändes inte helt bra att prommenera på själv, även med tanke på att det inte finns mobiltäckning där... Men jag gick nästan runt halva, och sen tillbaka, så det får väl godkännas ändå...
Men så.... I bilen på väg hem ringer min mor och berättar att mormor än fortfarande ligger på sjukhuset på grund av hjärtat, men att det nu var bättre än tidigigare i veckan iaf. Inte så mycket mer tänkte jag på det då. Kände mig mest glad över att det såg bättre ut, och åkte hem och duschade och satte mig och betraktade min lista, för att bocka av punkten att göra eld i snö.
Dagen låg ju framför, och jag hade inget planerat. I år blev en påsk helt utan påskmat och påskgodis, på gott och ont. Mest gott tror jag faktiskt. Ägg och påskgodis i all ära, men varför liksom. Ägg kan jag äta när jag vill, bara jag har lite tur att lyckas med äggkokningen, vill säga... Så jag tänkte; "Vad ska man hitta på idag då?". Och när man då sitter med listan framför sig, så är det ju bara att bläddra igenom tills man hittar en som passar för dagen. Så jag tänkte att jag skulle fortsätta rivstarten av listan och ändå göra en av dom där "löjligt lätta" punkterna som jag funderat på att ändra. Den tveklöst lättaste punkten då framstog som om det var Punkt 45: "Köpa blommor till någon". Det ska dock tilläggas att när jag skrev punkten så var det med tanke att det inte "någon" inte skulle vara flickvän, tilltänkt flickvän eller dyligt.
Så, vem kan tänkas bli glad av en oväntad påskblomma och besök av mig sådär på påskafton? Tankarna gick direkt till mormor, förmodligen med tanke på senaste telefonsamtalet. Sagt och gjort, iväg till blomsteraffären och köpa första bästa blomma. Jag är mycket för det-är-tanken-som-räknas-blommor. Eller ja, för mig är de flesta blommor sånna. Speciellt när det är jag själv som köper dom. En såndär blomma som jag själv kanske inte är jättesnygg att ha i mitt eget fönster, men som andra kanske uppskattar, och hur som helst så är det i alla fall tanken som räknas. Och i det här fallet så kan det inte bli tydligare än så tycker jag.
När jag kom till sjukhuset och mormors rum så slogs jag först av att hon var så pigg så att hon satt uppe, inte ens satt i sängen, utan satt vid fönstet. Jämnfört med förra veckan när jag träffade henne och hon inte gjorde annat än ligga kvar i sängen och såg väldigt svag ut. Jag överlämnade blomman och en flaska Loka, som jag vet att hon föredrog att dricka på sjukhuset. Vi pratade om allt och alla, rebelliskt nog struntade vi att besökstiden tog slut men till slut så kom vi till en såndär punkt när det kändes som allt som skulle sägas, var sagt och vi bara satt och tittade på varann för en stund. Hon tackade för att jag "unnat henne min dyrbara tid", men jag kände att jag skulle kunna sitta där i evigheter. Vad betyder tiden, i jämnförelse med att få umgås med nån som verkligen betytt mycket i livet.
Jag gick så småningom därifrån, med sann gjädje i själen. Det var så härligt att se att hon verkligen uppskattade att jag kom, och jag inbillar mig att hon förstod att jag inte kom bara för att det är sånt man ska göra när ens mormor ligger på sjukhus om man har tillfälle att titta in och visa att man kanske bryr sig. Och jag kände att jag hade dövat mitt dåliga samvetet för att jag inte besökt henne så mycket senaste halvåret, som jag känner att jag borde ha gjort. Men det besöket kändes som om det var nåt speciellt. Men jag anade verkligen inte vad som skulle komma...
Men så igår kväll, lite drygt ett dygn senare kom chocken. När jag stod i kassan på Hemköp av alla ställen. VM i telefonsamtal i fel tillfälle liksom. Det var pappa som ringde, och jag hörde direkt att han inte ringde för att undra hur det går med spisfläkten, eller för att han ångrat sig och var sugen på golf idag ändå...
Jag vet inte alls vad jag sa, vad jag gjorde eller vad som hände. Nu idag har jag iaf konstaterat att jag fick med mig maten jag handlade, bankkortet är i plånboken och verkar vara rätt betalat av att döma av kontoutdraget. Jag hatar normalt folk som pratar i telefon i kassan, och kassörskan tyckte förmodligen jag var värre än de flesta som gör det, för jag har inget minne av vad jag gjorde under tiden det korta telefonsamtalet varade. Jag bara fann mig själv liggandes i min säng och kände allmän tomhet. Min mormor fanns inte längre. Så var det. Hur jag än försökte så kunde jag inte begripa, hon ska inte försvinna! Hon ska bara finnas där, som hon har gjort hela mitt liv!
En liten stund senare så kom Erik. Vi pratade om allt och alla, men bara lagom mycket om mormor. Och det var nog bra. Ett gäng timmar senare så åkte han hem och jag insåg då att jag kände ett uns av vad jag inbillar mig att mormor kände efter mitt besök. Han är en såndär person, som inte kom för att man ska komma när ens vän behöver, utan för att man kommer för att man bryr sig. Och han vet mycket väl när han ska komma, och hur han ska få mig på andra tankar. Tack Erik!
Men ja, idag är en ny dag. Och klychigt värre första dagen på resten av mitt liv. Ett liv utan en mormor här på jorden. Men hon kommer för alltid ha en plats i mitt hjärta.
Och den där punkten: 45! Den kommer jag känna betyder massor. Slumpen? Nej, ALLT händer av en anledning. Det var meningen att jag skulle köpa en blomma, och att det var mormor som skulle ha den. Det tror jag iaf.
Eventuell fortsättning följer...
Ta väl hand om er alla! Och köp en blomma till "någon"!
6 april 2012
101 saker att göra under 1001 dagar. Day Zero Project
För ett tag sen såg jag att en god vän, Erik, börjat med ett projekt, "Day Zero Project" som innebär att göra 101 saker på 1001 dagar. Jag läste listan och blev lite, eller nej, ganska mycket, inspirerad att göra något liknande. Så härmed tänkte jag försöka skapa en egen sådan lista. Dock känner jag redan nu i skapande-fasen av listan att jag inte riktigt vet var jag ska sätta ribban. Jag vill ju kunna ha en rimlig chans att uppfylla listan, men det ska ju även bli en utmaning. Men, men, vi får väl se var listan slutar.
- Skriva färdigt denna listan
- Tillbringa en långhelg (två övernattningar) i naturen utan mobil/internet/media/klocka/omvärld (max 3 vänner godkänt)
- Dansa bugg med någon (dansade rullstolsbugg på prova-på-dag)
- Åka taxi
- Gå en golfrunda med mindre än 30 puttar
- Se en landskamp i någon sport live
- Se alla Galenskaparna och After Shave-filmer under en vecka (det räckte med en långhelg)
- Träffa en person från twitter som jag inte träffat innan (träffade @kaaakan)
- Klara en månad utan läsk.
- Åka moped
- Skänka minst 1000 kr till välgörenhet
- Se 2 st teater/musikal-föreställningar (0/2)
- Klara att göra 30 armhävningar i rad
- Besöka Eskilstuna Zoo och åka rutschkanan
- Sälja något online (bänkdiskmaskin)
- Bygga en snögubbe
- Lära mig baka scones och baka det 3 gånger (0/3)
- Hjälpa Erik med en punkt på hans lista
- Resa utanför Norden
- Se Galenskaparna och After Shave live
- Baka två olika sorters kakor (0/2)
- Prova geocaching
- Sy gardiner
- Ha med mig matlåda varje dag till jobbet, i en månad (November 2012)
- Göra en tavla av ett foto jag själv tagit
- Besöka femman-huset i Göteborg under december månad utan att svimma eller spy
- Skriva en egen text till en befintlig låt och framföra i ett Youtube-klipp
- Prata engelska med en utlänning i minst 5 minuter
- Skriva en receptsamling med 10 "egna" recept som jag kan tillaga
- Lära mig "Petter och hans fyra getter" utantill
- Lära mig alfabetet på teckenspråk
- Genomleva en vecka utan att använda bil nåt annat än i arbetet, två gånger. (0/2)
- Besöka en svensk stad jag aldrig varit i. (Värnamo sommaren 2012)
- Åka Alliansloppet på under 90 min (medelstora, eller stora på 3 h)
- Gå på proffesionell massage
- Se 3 st Harry Potter-filmer (0/3)
- Hjälpa någon i nöd (Satte på första förband på en huvudblödande man november 2012)
- Se ett helt avsnitt av "Debatt"
- Göra ett fotoalbum
- *CENSUR* (göra nåt som bara jag vet vad det är)
- Besöka fem svenska landskap (5/5) (Halland, Bohuslän, Skåne, Småland, Dalsland)
- Gå på en konsert
- Träna fysisk aktivitet varje dag i en vecka
- Bygga en legomodell
- Köpa blommor till någon (2012-04-07, Mormor) OERHÖRT VIKTIG PUNKT I EFTERHAND!
- Köpa två CDskivor/album (1/2) (Jesus Christ Superstar med Ola Salo)
- Lägga ett pussel på 500 bitar eller mer
- Storhandla så att jag inte behöver handla eller äta mat ute på en vecka
- Bygga en rondellhund eller rondellgiraff och placera ut
- Spara 50 kr för varje genomförd punkt på denna listan, som jag inte får använda förrän deadline för listan. (0/101)
- Gå på en demonstration
- Flyga i flygplan/luftballong/zeppelinare/rymdraket etc
- Fota en vild älg (Slätterna-vägen hösten 2012)
- Snickra en möbel själv
- Ha mindre än 100 "vänner" på Facebook
- Åka färja 3 gånger (ej samma dag) (1/3) (midsommar 2012)
- Bada i badkar
- Klappa en häst i Slottsskogen
- Lära mig klättra
- Ta upp kontakten med en gammal vän
- Handla på nätet 3 gånger (2/3) (teefury x 2)
- Skaffa någons autograf
- Göra ett ärligt försök att mäta mig med ett rekord ur Guiness rekordbok
- Gå på bio själv
- Gå på ett museum
- Lära mig 38 decimaler av pi utantill
- Köpa kläder nånannanstans än i en sportaffär eller Dressann. (Teefury)
- Få bättre handicap i golf än min far
- Simma en kilometer i streck
- Dricka ett glas whiskey
- Gå på en bostadsvisning
- Åka kollektivt en gång
- Leva en vecka utan Twitter eller Facebook
- Besöka två huvudstäder (2/2) (Oslo, Köpenhamn)
- Bjuda någon på tårta eller bakelse på sin namnsdag
- Flytta ihop med någon
- Spela 5 golfbanor jag aldrig spelat tidigare (4/5) (Borås, Bredared, Mariestad, Falköping)
- Göra något av papír maché
- Lära mig svenska och engelska bokstaveringsalfabetet utantill
- Gå i kyrkan 5 gånger (2/5)
- Sitta i passagerarsätet på min egen bil minst 10 mil på en dag
- Spela brännboll
- Lära mig knyta en slips
- Prommenera runt smörsjön nattetid
- Åka pulka
- Göra upp en eld i naturen när det ligger snö på marken. (2012-04-07 Hallsjön)
- Åka utförskidor
- Läsa boken "Liftarens guide till galaxen"
- Göra en lista över "1001 filmer du måste se innan du dör" och ha sett minst 500 av dom (även de jag sett innan denna lista skrivits) (0/500)
- Bygga tre pepparkakshus (0/3)
- Skriv minst fem handskriva brev (1/5)
- Bygga nåt av "kapla-stavar" från golv till tak
- Gå en kurs
- Läsa boken "En skruv lös"
- Organisera alla mina filmer i bokstavsordning
- CYKLA hemifrån till ett IKEA, köpa något och cykla tillbaka.
- Bygga upp bilbanan i min lägenhet, om än bara provisoriskt
- Testa på en ny sport (rullstolshandboll höst/vinter 2012)
- Skriva en självbiografi om min uppväxt
- Inte äta snabbmat på en månad
- Prata med en kändis
1 mars 2012
Saknar...
Jag saknar nån att värma och värmas av när jagsover.
Jag saknar sommaren, och golf-söndagarna med pappa.
Jag saknar scoutingen. Inte främst som ledare för busiga scouter, utan som busig scout.
Jag saknar hunden i mitt liv (Nej, inte Betty)
Jag saknar tonårscaféerna i kyrkan.
Jag saknar att laga mat ihop med någon.
Jag saknar nån som somnar i mitt knä till en actionfilm.
Jag saknar att somna i någons knä till stolthet och fördom.
Jag saknar det bekymmersfria livet som tonåring.
Good times are gone forever.
Men varför sakna, när man kan längta? Jag vet inte riktigt vad jag längtar efter, men nu längtar jag ganska mycket tills dess...
Jag saknar sommaren, och golf-söndagarna med pappa.
Jag saknar scoutingen. Inte främst som ledare för busiga scouter, utan som busig scout.
Jag saknar hunden i mitt liv (Nej, inte Betty)
Jag saknar tonårscaféerna i kyrkan.
Jag saknar att laga mat ihop med någon.
Jag saknar nån som somnar i mitt knä till en actionfilm.
Jag saknar att somna i någons knä till stolthet och fördom.
Jag saknar det bekymmersfria livet som tonåring.
Good times are gone forever.
Men varför sakna, när man kan längta? Jag vet inte riktigt vad jag längtar efter, men nu längtar jag ganska mycket tills dess...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)